Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 9. Fortsättning om den europeiska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
ställelse ö£ver att se platsen för tilldragelserna i en af
de mest gripande historier som någonsin skrifvits — hi-
storien om Jakob; om huru hans söner af hungersnöden
tvungos att fara till Egypten för att köpa säd; huru de
kommo hem med en lögn på läpparna för att dölja sitt
förräderi och sin grymhet; huru slafgossen Josef vann
ynnest inför Faraos ögon, huru dessa bröder som sålt
honom af hungersnöden åter fördes ansikte mot ansikte
med Josef, som förklarade att det enda villkoret för att
han skulle kunna se dem igen var att de förde med sig
sin unge broder Benjamin; huru Jakob klagande mot-
satte sig detta, som skulle föra hans grå hår med sorg
ned i grafven, och huru slutligen hela familjen tack vare
Josefs goda tjänster lyckligen kom att bosätta sig i detta
bördiga C+osen. Mer gripande och rörande än denna en-
kla berättelse har intet skrifvits och kan ingenting på-
träffas i litteraturen. Här var landet Gosen med ännu
grönskande fält, ännu betande kameler och ännu vä-
xande säd, liksom då Jakob och hans söner med sina
hjordar bosatte sig där för tre tusen år sedan.
Nilens fruktbarhetsbringande förmåga, hvarhelst
landet öfversvämmas af denna flod, är mycket märklig,
särskildt i motsats mot den sandiga öknen. Den fram-
träder i den svarta och glänsande myllan, den täta och
rika växten samt den djupgröna färgen hos vegetatio-
nen. Inga stängsel skilja åkrarna från hvarandra och
begränsa de olika innehåfvarnes ägovidder. Efter alla
tecken att döma skulle landet kunna tillhöra en enda
person. Nilens öfversvämning förklarar detta förhål-
lande, enär dess våldsamma flöden skulle sopa bort sådana
inhägnader. Sättet att föra boskapen på bete är egen-
domligt för oss. Åsnor, hästar, kor och kameler få icke
som hos oss fritt ströfva omkring på fältet, utan de tju-
dras vid pålar som sättas ned i marken. De äta allt
framför sig, kvarlämnande landet bakom sig så afbetadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
