Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 9. Fortsättning om den europeiska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
690
och Heliopolis legat, de aflägsna moskeerna, minareterna
och palatsen, de tider och händelser som gått fram öf-
ver dessa platser samt de millioner’ efter millioner som
lefvat, verkat och dött där — uppväckas hos den som
betraktar denna tafla för första gången tankar och käns-
lor som han aldrig tänkt eller känt förut. Om också
ingenting skulle kunna fresta mig att ännu en gang
klättra uppför de ojämna, knaggliga, branta och farliga
sidorna af den stora pyramiden, är jag dock mycket glad
öfver att hafva gjort denna erfarenhet en gång, och en
gång är nog för en lifstid.
Jag har talat om den kristna kyrkans och religio-
nens storhet och makt i Rom och om de besynnerliga
saker som tros och utöfvas där i afseende på religiösa
bruk och ceremonier. Egyptens religion och kyrka äro,
ehuru de fördömas såsom bedrägeri och deras upphofs-
man öfver hela kristenheten är brännmärkt såsom en
bedragare, icke mindre omfattade med tro och efterföljda
i Egypten än kyrkan och kristendomen tros och efter-
följes i Rom. Två hundra millioner människor omfatta
i dag Muhameds lära, och antalet växer alltjämt. Ärli-
gen studera tolf tusen studenter i Kairo koran i akt och
mening att förkunna dess läror i Afrika och annorstä-
des. Så heliga hålla dessa människor sina moskeer ätt-
en kristen icke får inträda i dem utan att taga af sig
sina skor och påtaga muhamedanska tofflor. Om Rom
har sina otvättade munkar, har Kairo sina tjutande och
dansande dervischer, och båda tyckas lika döfva för för-
nuftets fordringar. De dansande och tjutande dervi-
scherna sno omkring i sin religiösa hänryckning, tills de-
ras hufvuden förlora väldet öfver dem och de falla till
golfvet suckande, stönande och med fradga i munnen
som dårar, påminnande om scener, som man ofta får se
vid våra egna gammalmodiga lägermöten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
