Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 10. Valkampanjen år 1888
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten och i saknad af det inflytande och den organisation
som det faktiska innehafvandet af statsämbetena kunde
gifva för att trygga dess enhet och kraft, utan dess
kandidater till presidentvärdigheten voro legio, och det
rådde mycken ovisshet om hvem som skulle väljas till
dess standarförare i den förestående kampen. Bland de
tveksamma var jag lyckligtviss icke en. Från första
början var min kandidat senator John Sherman från
Ohio. Icke blott var han rätta mannen genom sin fram-
stående duglighet och sitt bepröfvade statsmannaskap i
allmänhet, utan ännu viktigare, han var den man hvars
hållning gent emot de nybefriade färgade medborgarne
i södern gjorde honom bäst lämplig för platsen. På mö-
tet i Chicago gjorde jag hvad jag kunde för att trygga
hans val, så länge det fanns någon anledning att hop-
pas på framgång. Yid hvarje möte af detta slag kom-
mer det en tid då fraktionernas åsikt måste gifva efter
för majoritetens. Hvilken som helst af Russell A. Alger
från Michigan, Allison från Iowa, Gresham från Indi-
ana eller Depew från New York skulle enligt min tanke
hafva blifvit en förträffllig president. Men min åsikt om
dem var icke mötets, och därför fogade jag mig, såsom
plikten bjöd, efter majoriteten af mitt parti och har al-
drig ångrat mitt handlingssätt.
Ehuru jag icke var något ombud vid detta repu-
blikanska nationalkonvent, utan blott åskådare, liksom
vid föregående sådana, hedrades jag tidigt med en fri-
villig kallelse till plattformen för att tilltala mötet. Det
var en kallelse som icke fick ringaktas. Den kom från
tio tusen ledande republikaner i landet. Den erbjöd
mig tillfälle att slå an hvad jag trodde borde blifva
grundtonen vid den begynnande valkampanjen. Huru
samvetsgrant jag tog den skall ses af det korta tal jag
höll till svar på den. Det var icke ett tal som gick ut
på att kittla människors öron eller smeka partifåfängan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
