Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
handsbredden framfor mig, och tungt lägger den sig
öfver sinnet . . . Ack, — Gud gifve jag vore död!
öystein.
Du är ett barn, Inga, det menar du inte.
INGA.
Jo, det menar jag: •— då förstod Halvard mig
rigtigt, då klagade lilla Alf och hau tillsammans — och
jag vore lycklig.
ÖYSTEIN.
Blott en liten solstråle, och all din sorg är dagg,
som torkar bort . . . Tro mig, den sorg, som klagar,
har kort lif, — det öppna såret är snart läkt.
inga.
Ack nej, — jag Ber ingen ända derpå.
öystein.
Så litet allvar är det med din sorg, att den
lockar som ett litet, hvitklädt barn den, som har den
värre.
inga (dellagande).
Har du den värre då?
öystein.
Jag icke; nej, det är andra, jag tänker på.
inga.
Andra? Du faller i tankar.
öysteik.
Ja, blek, men blid . . . lockar den —
inga.
Du talar om andra? Hvem menar du?
ÖYSTEIN (halft till Inga, sedan
för sig sjelf).
Det kan finnas sådana, som äro satta öfver
mycket folk, hvars hufvud och stöd de äro. De måste
stänga väl till öfver sorgen, om den också gnager sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
