Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
INGA.
Nåväl! jag älskar er begge, det är sannt. Jag
tänkte, jag skulle kunna försona eder ■—<- och det
är allt det onda, jag har gjort. Men då det icke
kan blifva så . . . och jag skall välja på nytt . . .
så fastän jag ... är förskjuten . . . fastän han vill
dö . . . så . . . fromma, blida Sancta Sunniva! jag
kan ej annat: jag väljer som jag valt förr, i går, i
dag och alla dagar: — jag väljer Alf–och dig,
du stränge Halvard . . . (störtar på knä och
omsluter hans.)
halvard.
Inga! (lyfter upp och omfamnar henne; Thorkel
låter svärdet falla.)
ÖYSTEIN (träder fram).
Nu är dörren öppen — nu kan du draga hän,
gubbe, Fåvida du är rigtigt hjertlÖB.
inga (sträcker tU handen åt
Thorkel).
Fader! Fader! (Larm utanför, blandadt med
vapengny.)
ÖYSTEIN.
Stilla!
halvard.
Vapengny?
öystein.
Nu komma de.
en stark röst (utanför).
Fram krigsmän, Korsmän, den helige kung Olofs mäD!
thorkel.
Sverres krigsrop!
öystein.
Och Oudlaug Stallares röst. (Vapengny med korta
uppehåll under hela påföljande scenen)
öystein.
Nu kommer mj öden väl tillgodo. De druckna
karlarna äro snart borta och räddningen nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>