Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Si —
Uppmärksam på Magdeburgs belägring, och sökte
att rådda denna stad; men Saxarne lyckades att
bemäktiga sig den och förstärktes af den korps, som
Marazini kommenderade. Banér förenade sig med
Lesle vid Lünehurg, och efterskickade ett
detachement från Pommerska arméen; hela hans styrka
utgjorde 7000 man infanteri och 9000 kavalleri;
fienden hade 15 infanteri-regementen och 15,000
ryttare. Den Svenska generalen lyckades att få honom
utur sitt förskansade läger och lefvererade honom
slagtning den 4 October 1636 vid Wittstock uti
Mark-Brandenburg. Högra flygeln attackerade
under det den venstra tog en omväg, för att taga
fienden i flanken. Innan denna kunde ankomma,
nödgades högra flygeln uthärda en gruflig strid; tie
gånger hade den förnyat anfallet, och var nära att
gifva vika, då venstra flygeln kom att understödja
den och afgjorde Segren. Svenskarne nedergjorde
hela det Kejserliga infanteriet och större delen af
det Saxiska; de afvåpnade eller nedsablade ett stort
antal ryttare och togo 125 fanor, 55 kanoner, allt
bagage och Kurfurstens silfver-service.
Denna seger väckte den största sensation.
Tysklands Protestantiska furstar, som hade ingått i
Pra-giska fredeir, utbröto i förebråelser mot
Kurfursten af Saxen, och blefvo åter benägna för
Svenskarna. Konungen af Danmark, som smickrat sig
att tvinga Sverige att erkänna honom för medlare,
afstod från sina förhoppningar och Kejsaren
började tvifla på sin lycka. Man kom öfverens att
öppna underhandlingar i Hamburg, dit Kejsaren
skickade Grefve von Curt, Frankrike, Grefve d’Avaüx,
och Sverige Kansleren Adler Salvius; men då det
blef fråga att fastställa preliminårernes
hufvudgrunder, vägrade Ferdinand att erkänna Tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
