- Project Runeberg -  Drottning Christinas Historia / Andra delen /
175

(1821-1822) Author: Jean-Pierre Guillaume Catteau-Calleville
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 175 —»

författare» Men jag tycker mig vara skyldig min
åra någon lindrig harm, och jag kan icke utan
smarta vågra henne den. Tro likvål, att jag
öfverlemnar mig deråt utan passion. Tiden tröstar mig;
man skonar der ingen, och det blinda förtalet, sora
aldrig slumrar och grymt förklenar allt hvad det
tråffar, angriper åndå oftare personer af förtjenst,
ån dårar och elaka. Jag år nu van vid menniskors
otacksamhet, och de osanningar afunden och
bedrägeriet utsprida om mig, röra mig icke mer. Pvlitt
samvete, som ingenting förebrår mig, gör hela min
tröst, Sverige, Italien och alla andra riken, dem
jag genomrest, skola åtminstone efter min död
bära vittne om mitt uppförande. Mitt namn och min
åra äro nog välgrundade, för att icke frukta
hvarken Gud eller menniskor. Jag vädjar äfven till
mina belackares lugna och ångerfulla samvete, och
år öfvertygad att, om de uppmärksamt lyssna till
dess röst, skola de aldrig tro sig hafva utspridt så.
svarta och nedriga osanningar. Denna bok
misshagar mig, emedan hon bår herr Chanuts namn.
Jag år säker, att han icke utgifvit henne, och i
förtviflan öfver, att man tryckt en skamflåck, sora
fördunklar en så hederlig mans minne. Ty
ändteligen, orn Gud skulle öfvergifvit mig, så långt att
han tilläte det jag blefve i stånd till alla de
ovår-digheter man påbördar mig, skulle det för mig
vara den största olycka, hvarifrån hans
barmhertighet mig bevarat. Detta hindrar icke , att hvarje
menniska, som år istånd att på ett sådant sått små»
da mig, år ovärdig att lefva. De ädla och
rörande tänkesätt, Sverige visade mig vid vår första
skilsmessa, och hvilka det sedan allt tills nu
bibehållit, äro mig imellertid så ärofulla, att de på en
gång rättfärdiga min person och min tid. Jagsmic-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drchristin/2/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free