Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 184
Ehuru ovärdig fruktan mä synas, år hon ädel ocli
rättvis, når man blott fruktar Gud och sig sjelf.
Det gifves ingen annan falsk prydnad, ån
lyckan och helsan.
Ärelystnaden och kårleken äro de mest
ömmande passioner; de insmyga sig uti alla sinnen; man
deltager uti älskares och hjeltars äfventyr, de
hafva ett hemligt förstånd i våra hjertan; alla andra
passioner äro kalla, i jemförelse med dem.
Yppigheten år ett slags allmosa.
De rikas penningar tillhöra de fattige, och de
fattigas arbete tillhörer de rike.
De menniskor, som tillbringa sitt lif mellen en
kain och en spegel, förtjena det icke.
Det gifvas menniskor, som äro motbjudande.
Det år en höghet i själen, som underkastar sig
allt; Pl^tp i bojorna var mer, ån hans tjran.
Samma temperament, som bildar stora talanger,
tvingar en till stora fel,
Det fordras mera behjertenhet till giftermål,
ån till krig.
Det gifvas menniskor som, vid berättelsen om
deras ta
pperhet, gifva tillkänna sin fruktan.
Att förlora en ovän, år en större förlust ån
aman tror.
De små armeerna fordra mycken kostnad, men
de stora underhålla sig sjelfve,
I lyckan måste man vara vis och höflig; och i
olyckan, vis och stolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
