- Project Runeberg -  Drottning Christinas Historia / Andra delen /
190

(1821-1822) Author: Jean-Pierre Guillaume Catteau-Calleville
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 190 —»

tit mig födas man, skulle kanhända sedvana och
efterdöinet förfört mig. Jag hade kanhända i vinet
dränkt alla de dygder och natursgåfvor, dem Du
mig tilldelat. Kanske ock mitt heta och häftiga
temperament hänfört mig till en oordentlig lefnad,
hvarifrån det sedan blifvit svårare att befria mig . .
Tillåt derföre j att jag beundrar Din godhet, som
på så många sätt gynnat mig, att den velat a£ mitt
största fel göra mig en slags förtjenst,"

"jag var så barn, säger Drottningen, når hon
talar om sitt tillträde till thronen, att jag hvarken
Itände min olycka eller lycka; men jag kommer
likväl ihogj att det roade mig se detta folk för
mina fötter kyssa min hand. Då ständerna voro
församlade borde jag upstiga på en thron, hvilkens
pligter ocli besvär jag icke kände. Jag visste ännu
icke , hvartill ett sä svårt embete gjorde mig
förbunden. Jag var okunnig otti* huru mycket man
borde vaka och arbeta för att blifva detsamma
värdig , och den förskräckliga räkenskap jag borde
göra Dig, Herre, om jag detsamma illa förestått.
Jag ägde icke förstånd att visa Dig den vördnad
jag Dig var skyldig, eller att åkalla din hjelp uti
en så tryckande nödvändighet. Det var Du, Herre,
som då gjorde ett barn så förundransvärdt för ett
folk, hvilket förvånades öfver det stora sått,
hvarmed jag redan vid detta första tillfälle förestälde
en Drottning» Jag var liten, men hade på Thronen
ett så högt anseende, att det ingaf vördnad och
fruktan hos alla* Det var Dü? Herre, som låt ett
barn synas sådant, då det ånnü icke kunde bruka
sitt förnuft. Du hade intryckt på mitt änne detta
tecken af höghet^ hvilket Du icke gifver alla dem,
som Du, såsom mig, bestämt till den åraii att vara
din ståthållare bland menniskor/4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drchristin/2/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free