Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höstens blomster - III. Avsked från hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 17 —
De älskandes stråt var en ljuvlig stig den kvällen, tyst
och hemlighetsfull i månens bleka sken. De vandrade den lång-
samt framåt under en kamratlig tystnad, som aldrig kändes
tryckande. Ingendera brydde sig om att tala.
— Om Gilbert alltid vore just sådan som han varit i afton,
hur trevligt och enkelt allting skulle vara, tänkte Anne.
Gilbert säg på Anne, där hon gick. I sin ljusa klänning,
med sina fina och slanka linjer, kom hon honom att tänka på
en vit svärdslilja.
— Jag undrar, om jag någonsin skall kunna få henne att
bry sig om mig, var hans tysta reflexion, och tvivlet gav ho-
nom ett litet uddvasst stygn.
III.
Avsked från hemmet.
Den följande måndagens morgon lämnade Charlie Sloane,
Gilbert Blythe och Anne Shirley Avonlea. Anne hade längtans-
fullt hoppats på vackert väder. Diana skulle skjutsa henne till sta-
tionen, och denna deras sista åktur på mycket länge ville de skulle
vara riktigt trevlig. Men när Anne kröp till kojs på söndags-
kvällen, tjöt den ostliga vinden kring Grönkullas knutar och
spådde ett omslag i vädret, scm också mycket riktigt in-
fann sig.
När Anne vaknade, smattrade regndropparna mot hennes
fönsterruta och skuggade den lilla sjöns gråa yta med otaliga
ringar, som vidgades och ständigt förnyades; åsarna lågo höljda
i dimma, och hela världen föreföll färglös och trist. Anne
klädde sig i den kusliga grå dagningen, ty de måste ge sig i väg
tidigt för att hinna med tåg och ångbåt; hon stred mot tårarna,
som mot hennes vilja envisades att tränga sig fram. Hon läm-
nade det hem, som var henne så kärt, och någonting inom
henne sade henne, att hon skulle lämna det för alltid, om man
undantar besöken under ferierna. Aldrig skulle det bli riktigt
som förr i världen; att komma hem helt tillfälligt under häl-
Montgomery, Drömmens uppfyllelse. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
