Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nya intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket lantlig och hemsydd ut vid sidan av den okändas särdeles
snobbiga dräkt. Ett ögonblick kände båda flickorna lust att
åter draga sig tillbaka.
Men de hade redan stannat och vänt sig mot den gråa
hällen. Det var för sent att slå till reträtt, ty den brunögda
flickan hade tydligen redan förstått, att de kommit för att
bekanta sig med henne. Hon reste sig mycket hastigt och när-
made sig med framsträckt hand och ett glatt och vänligt leende,
vari ej syntes en skymt av vare sig blyghet eller ett skuld-
tyngt samvete.
— O, så jag har längtat efter att få veta, vilka ni båda är,
utbrast hon ivrigt. — Jag har längtat så jag kunnat dö... Jag
såg er i vestibulen i morse. Hu, var där inte hemskt? Ett
tag önskade jag sannerligen, att jag stannat hemma och gift mig.
Detta oväntade meddelande kom båda flickorna att brista
ut i hejdlöst skratt. Också den brunögda skrattade.
— Det är dagsens sanning — det kunde jag ha gjort. Kom,
så sätter vi oss alla ned på den här gravhällen och bekantar
oss. Det blir inte svårt. Jag vet, att vi kommer att bli väl-
digt förtjusta i varandra — det kände jag på mig, så fort jag
såg er uppe på högskolan i morse. Jag hade sådan lust att gå
rakt på er och ta er i famn.
— Varför gjorde ni inte det då? frågade Priscilla.
— Nej, jag kunde inte komma mig för. Felet med mig är,
att jag aldrig kan besluta mig för någonting — jag är alltid så
vankelmodig. Så fort jag ämnar fatta min föresats, tycker jag
mig höra en inre röst, som säger mig, att jag borde göra
tvärtom. Det är fasligt förargligt, men sådan är jag född, och
det tjänar till ingenting att försöka omvända mig eller gräla
på mig, som somliga gör. Därför kunde jag inte besluta mig
för att gå bort och hälsa på er, hur hågad jag än kände mig.
— Vi trodde ni var blyg, sade Anne.
— Neej då. Blyghet hör inte till Philippa Gordons många
brister eller fullkomligheter. Phil brukar jag kallas för kort-
hetens skull. Det kan gärna ni säga med. Nå, vad heter ni
för slag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
