Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nya intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 34 —
vid högskolan. Jag trivs inte, om jag inte har det. Men de
nyinskrivna pojkarna ser då rakt ingenting ut, tycker jag. Jag
såg bara en enda riktigt stilig bland dem. Han gick sin väg,
innan ni kom. Jag hörde hans kamrat kallade honom Gilbert.
Kamraten hade ögon som syltade krusbär i simmig sås. Men
ni ska väl inte gå ännu, flickor? Äh, sitt kvar!
— Vi måste allt gå nu, sade Anne litet kyligt. — Det blir
sent och jag har en del arbete att göra färdigt.
— Men ni kommer väl bägge två och hälsar på mig, inte
sant? bad Phihppa, i det hon reste sig och slog en arm om var-
dera av flickorna. — Och jag får väl komma och se, hur ni
har det. Jag vill bli bästa vän med er. Jag har fattat sådant
tycke för er. Men ni kanske tycker att jag är fasligt »tramsig»!
— Äh, det är väl inte så farligt med det, skrattade Anne
och besvarade hjärtligt Phils omfamning.
— Jag är ändå inte hälften så fjantig, som jag kan tyckas
på ytan... Ta ni tryggt emot Philippa Gordon, som vår Herre
skapat henne, med alla hennes fel och brister, och jag tror,
att ni ska komma att tycka om henne. Är inte den här kyrko-
gården en ljuvlig plats? Här ville jag gärna ligga begraven.
Titta — en grav, som jag inte sett förut. Den här innanför
järnstaketet — o flickor, se, på stenen står det, att här vilar
en ung sjökadett, som dödades i det stora sjöslaget mellan
»Shannon» och »Chesapeake». Åh tänk!
Anne stannade framför järnstaketet och såg på den nötta
stenen med häftigt bultande hjärta. Den gamla kyrkogården
med sina lummiga träd och skuggiga valvgångar försvann ur
hennes åsyn. I stället trädde fram för hennes blick Kingsports
hamn för nära ett århundrade tillbaka. Fram ur dimman upp-
dök långsamt en väldig fregatt, från vilken vajade Englands färg-
starka flagga. Och bakom den kom en annan, och på dess halv-
däck, höljd i sitt eget stjärnbanér, låg en i döden stelnad, manlig
gestalt, den tappre Lawrence. Tidens finger hade vänt till-
baka sidorna i sin stora bok — det var »Shannon», som seger-
stolt kom seglande inåt viken med den uppbringade »Chesapeake
som krigsbyte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
