Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I parken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 48
— Finge jag råda, skulle jag utestänga ur ditt liv allting
utom glädjen och lyckan, Anne, sade Gilbert i en ton, som Anne
lärt sig känna igen.
— Kära du, det skulle vara mycket oklokt, svarade hon
hastigt. — Jag är övertygad om, att ingen människa kan få sin
rätta utveckling utan ett visst mått av prövningar och sorg,
men det kanske man medger, bara när man har det riktigt
trevligt... Skynda på — de andra ha hunnit till paviljongen
och stå och vinka på oss.
De satte sig alla ned i den lilla paviljongen för att betrakta
en höstlig solnedgång i dunkelrött och matt guld. Till vänster
om dem låg Kingsport med sina tak och tornspiror svepta i
ett violett töcken. Till höger hade de hamnen, som antog rosen-
röda och kopparfärgade skiftningar på den spegelblanka ytan
västerut. Närmast strandskoningen under dem skimrade vatt-
net silvergrått, och längre bort stodo de vågiga konturerna av
Williamsön fram ur diset. Dess fyrbåks lantärna blinkade då
och då likt en liten sömnig stjärna, och fjärran vid horisonten
blinkade en annan tillbaka.
— Har ni nånsin sett en plats, som ser så avvisande och
otillgänglig ut? sade Philippa. — Jag har inte någon särskild lust
efter Williamsön, men jag är säker på, att ville jag ha den,
kunde jag aldrig få den. Titta på skyltvakten på krönet av
fästningen, till höger om flaggstången. Ser han inte ut, som om
han vore utklippt ur en roman?
— A propå romaner, sade Priscilla, så ha vi letat efter ljung’
— men vi kunde naturligtvis inte hitta någon. Det är väl för
sent på året, kan jag tro,
— Ljung? utbrast Anne. — Men ljung växer ju inte i Ame-
rika — eller hur?
— Det finns två tuvor ljung på hela fastlandet, sade Phil,
den ena just här i parken, den andra på något annat ställe
i Nova Scotia, jag har glömt var. Det ryktbara regementet
från de skotska högländerna, »Svarta vakten», hade sitt läger
här ett år, och när karlarna på våren skakade ut halmen ur
sina madrasser, slogo några frön av ljung rct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
