Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Åter hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 53 —
fönstci, och skenet lyste ut i mörkret likt eldrött flammande
blomster, som spirade fram mot Spökskogens mörka bakgrund.
Och ute på gården var uppgjord en präktig lusteld, kring vilken
två små muntra figurer dansade. Den ena uppgav ett skallande
härskri, när trillan svängde in under popplarna.
— Det där ska föreställa ett indianskt krigsrop, förklarade
Diana. Davy har lärt det av herr Harrisons drängpojke, och
han har flitigt övat sig på det för att kunna välkomna dig där-
med. Fru Lynde påstår, att hennes nerver knorrar sig, bara
hon hör det. Han smyger sig bakom henne, förstår du, och
se n ger han hals, Och en lusteld skulle han göra upp för dig
— det kunde inte hjälpas. I fjorton dagar har han hållit på
med att stapla upp grenar och ris och legat över den arma
Marilla med sitt käx om att hon skulle slå lite fotogen på högen,
innan han tuttade eld på den. Det måtte hon väl också ha
gjort, såsom bålet flammar, men fru Lynde sa’ ändå in i det
sista, att Davy skulle nog spränga hela stugan i luften, om han
finge hållas.
Anne hade nu .hoppat ned ur trillan, och Davy hade i full
förtjusning slagit -sina armar om hennes knän, medan Dora
fattat tag i hennes ena hand.
— Är det inte en vådligt stilig eld, Anne? Vänta, ska du
få se hur man rör om i den! Hör så det sprakar! Den
har jag gjort i ordning att fira dig med, Anne, för jag var så
rysligt glad åt att du skulle komma hem.
Köksdörren öppnades, och Marillas kantiga gestalt avteck-
nade sig mot den upplysta bakgrunden. Hon föredrog att
hälsa på Anne i skumrasket, ty hon var förskräckligt rädd för
att hon skulle börja gråta av glädje — hon, den allvarsamma
och dämpade Marilla — och ansåg alla utbrott av sinnesrörelse
opassande. Bakom henne skymtade fru Lynde, frodig och
blomstrande och välvillig, alldeles som förr. Den kärlek, varom
Anne berättade för Phil, strömmade henne nu till mötes i varma
vågor och göt sin välsignelse över henne. Ack, ingenting kan
jämföras med allt det gamla, som förenar — där var hon ju åter
bland sina gamla vänner och på det gamla Grönkulla! Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
