Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Carolinas tjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 —
— Jag håller verkligen av det här stället, sade hon blygt.
Jag blev föitjust i det, så fort jag såg det i höstas. Mina
skolkamrater och jag ville nästa år så gärna försöka med eget
hushåll i stället för att vara inackorderade, så därför ha vi
gått och letat eftei en liten lägenhet att hyra. Och när jag
såg, ati det här huset var hyresledigt, blev jag så rysligt glad.
— 1 så fall kan ni få det, sade fröken Carolina. —
Maria och jag bestämde oss i dag för att alldeles låta bli att
hyia ut det, vi kände oss inte tilltalade av de spekulanter,
som varit här och tittat på det. Vi behöver inte hyra ut vårt
hem. Vi ha råd att bestå oss en Europaresa som vår mening
är, även om här står tomt och obebott. Inkomsten kunde ju
varit bra att ha, men inte för guld vill jag överlämna mitt hus
i händerna på sådana människor, som trängt sig in här för att
ifiåga ut oss och se på allting. Men ni är en annan sort. Jag
tror, att ni håller av vår stuga och kommer att bli snäll emot
den. Ni kan få den.
Bara — bara vi ha råd att betala vad ni begär, stammade
Anne.
Fröken Carolina nämnde sin summa. Anne och Priscilla
växlade blickar. Priscilla skakade på huvudet.
— Så mycket kan vi nog inte ge, är jag rädd, sade Anne
och blinkade häftigt för att hålla tillbaka tårarna. — Ni för-
står, vi äro bara ett litet lag flickor, som går på högskolan,
och vi är fattiga.
— Hur mycket hade ni tänkt ni kunde ha råd med? frå-
gade fröken Carolina, som ej upphört att sticka ett ögonblick.
Anne nämnde det belopp, vartill de trodde sig kunna gå.
Fröken Carolina nickade allvarligt.
— Det blir bra. Som jag nyss sade, är det inte absolut
nödvändigt för oss att hyra ut stället. Vi är inte rika, men så
pass oberoende är vi, att vi har råd att resa till Europa. Jag
har aldrig varit i Europa i hela mitt liv, och aldrig trodde jag,
att jag skulle komma dit — har inte vidare brytt mig om det.
Men min brorsdotter här, Maria Spofford, har fått lust att fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
