Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hos tant Atossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 83 —
— Vem är tant Atossa?
— Jaså, vet du inte det? Hennes rätta namn är Samson
Coates från Spencervale, och hon är faster till fru Wright.
Hon är faster också till min pappa, så vi ä’ släkt. Hennes man
dog ifiån henne i vintras, och hon blev mycket fattig och en-
sam, så att Wrights tog henne till sig. Mamma tyckte, att vi
borde ta henne, men pappa sa’: nej pass. Bo ihop med tant
Atossa — det betackar jag mig för.
— Är hon då så svår? frågade Anne förströdd.
— Du får väl se själv, innan vi komma därifrån, sade Diana
i mycket uttrycksfull ton. — Pappa brukar säga, att hon har
vass näsa, men att hennes tunga är ändå vassare.
Det var sent på eftermiddagen, men tant Atossa var i full
fart med att skära sättpotatis i det Wrightska köket. Hon satt
insvept i en gammal urblekt nattrock, och hennes grå hårtestar
voro betydligt rufsiga. Minspelet visade med all önskvärd tyd-
lighet, att hon kände sig illa berörd över att ha ertappats i
djupaste vardagslag.
- Aha, detta äi Anne Shirley, sade hon, när Diana presen-
teiade Anne. Dig har jag hört talas om. — Tonen angav,
att det hon hör t ej varit till Annes fördel. — Fru Andrews talte
just om föi mig, att du kommit hem. Hon sa, att du var myc-
ket förändrad till det bättre.
Utan tvivel tyckte tant Atossa, att den gynnsamma för-
ändringen borde fortskrida ännu en rundlig tid framåt. Hon
skar som förut sina potatistärningar med raska och säkra tag.
— Det var väl knappt värt att be er sitta ned? återtog
hon i syrlig ton. — Här finns ju ingenting roligt att bjuda
sådana fröknar på. Alla de andra äro sin väg.
— Mamma hälsar och ber, att tant håller till godo med den
här lilla krukan med rabarbergelé, sade Diana vänligt. — Hon
kokte den i dag och trodde, att den kanske kunde smaka.
— Tack ska du ha, sade tant Atossa lika buttert som förut.
— Jag har aldrig varit värst svag för din mammas gelé —
hon sötar det alldeles för mycket. Men litet ska jag väl för-
söka få ned. Det har varit fasligt klent med min aptit nu på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
