Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hos tant Atossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 87 —
Och tidningsredaktörer har kanske också bättre blick för det
verkligt framstående nu mot förr ...
— O du lilla sötnos, så du säger... Men i alla fall så må
du tro, att Margaret Burton, en av andra årets flickor vid Red-
mond, skrev en berättelse förra vintern, och den togs in i »Den
kanadensiska Kvinnan». En berättelse fullt lika bra som den
tror jag verkligen att jag kan skriva.
Ska du då sända in den till den tidningen du nämnde?
Jag kunde ju först försöka med någon av de större tid-
skrifterna. Allting beror på vad för slags berättelse jag kom-
mer att skriva.
— Vad ska den handla om?
— Det vet jag inte ännu. Jag vill ha tag i en väldigt fin
intrig — spännande men ändå inte banal. Usch, jag avskyr sådan
där gottköpslitteratur. En redaktör håller alltid mycket styvt på
en fin intrig — på karaktärsteckningen med förstås. Det enda jag
hai fullt bestämt är hjältinnans namn. Hon ska heta Feodora
Lester. Det låter bra, tycker du inte det? Du får inte så mycket
som knysta om det här för någon, hör du det, Diana. Jag har
inte förtrott mig för någon utom för dig och farbror Harrison.
Han visade sig inte värst uppmuntrande — han sa’, att det
skrives redan förut alldeles för mycket strunt, och han hade
trott mig om bättre, sa’ han, sedan jag legat ett år vid högskolan.
— Det ska du inte fästa dig vid. Vad vet herr Harrison
om högskolan? utbrast Diana full av förakt.
Familjen Gillis’ hem var klart upplyst och fullt av gäster.
Två rivaliserande ungherrar från Spencervale och Carmody
blängde argt på varandra tvärs över förmaket. Flera söta och
glada flickor hade kommit på besök. Ruby var vitklädd, hen-
nes ögon glänste, och hennes kinder hade den grannaste färg.
Hon skrattade och pratade i ett, och sedan de andra flickorna
sagt farväl, tog hon Anne med sig en trappa upp för att visa
henne sina nya sommarklänningar.
— Ännu har jag ett blått sidentyg liggande, men jag tycker
det är litet tungt att ha på sommaren. Jag tror jag väntar och
låter sy det i höst. Som du vet, ska jag ta lärarinneplatsen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
