Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. »Feodoras försoningsoffer» - XIII. Små syndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 97 —
heten hos nittonårsåldern, då en dörr slagits igen mitt för
dess näsa.
— I ditt ställe skulle jag inte sluta upp helt och hållet, åter-
tog hen Hairison fundersamt. — Jag skulle skriva en historia
då och då, men jag skulle inte besvära några redaktörer med
den. Jag skulle skriva om människor och trakter, som jag kände
till, och jag skulle låta människorna tala som folket gör mest,
och solen skulle få gå upp och ned i all beskedlighet varenda
dag, utan att jag gjorde någon särskild affär av den saken. Om
jag behövde ha att skaffa med några bovar, så skulle jag ge
dem ett tillfälle, Anne — jaha du, att göra bot och bättring och
bli hyggligt folk. Nog finns det en hoper rysliga kanaljer i
världen, det tror jag mer än gärna, men man får ändå gå ett
bra stycke väg för att hitta rätt på dem — fru Lynde må nu
påstå hur mycket som helst, att vi alla äro några oförbätterliga
syndaträlar. Alla ha vi väl ändå någonting gott, som sitter in-
krupet i själens gömslen. Skriv på du, Anne!
— Nej tack. Det var fasligt dumt av mig att ens försöka.
När jag slutat vid högskolan, ska jag uteslutande slå mig på
undervisning. Läsa med ungar kan jag. Men författa kan
jag inte.
— När du slutat vid högskolan, blir det väl tid för dig att
gifta dig och sätta bo, sade farbror Harrison. — Det är inte
bra att skjuta upp med så’nt där för länge — det vet jag bäst
själv, gu’nås så visst.
Anne steg upp och vandrade hem. Det fanns tillfällen, då
ens finkänslighet sannerligen inte stod ut med farbror Harrisons
sätt att resonera om saker och ting.
XIII.
Små syndare.
Davy och Dora stodo färdigklädda till söndagsskolan. De
skulle få gå ensamma, vilket inte ofta hände, ty fru Lynde bru-
kade alltid besöka söndagsskolan och iakttaga, hur ungdomen
Montgomery, Drömmens uppfyllelse. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
