Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Små syndare - XIV. Kallelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 108 —
vara snäll alltid om söndagarna, och var så snäll och förlåt mig.
— Där hörde du, Anne.
— Ja, det var ju bra, spring nu genast och lägg dig som
en snäll gosse.
Ska ske nu tvärt på skivan. Kan du tänka dig, nu är jag
inte längre ledsen, jag är tvärtom riktigt glad. Godnatt på dig!
— God natt.
Anne sjönk åter ned på sina kuddar med en suck av lättnad.
O, vad hon var gränslös sömnig ... Om sju sekunder —
— Anne!
Äter tassade det i mörkret och styrde rak kurs på hennes
säng. Anne lyfte på sina sömntyngda ögonlock.
— Men kära du, vad är det nu igen? frågade hon och
försökte undvika att göra sin röst otålig.
— Anne, har du nå’nsin gett akt på, hur farbror Harrison
spottar? Tror du, om jag övar mig flitigt, att jag kan lära
mig att spotta precis som han?
Anne satte sig häftigt upp.
— Hör du, min gubbe lilla, sade hon, nu är det du, som
genast går och. lägger dig, och du understår dig inte att komma
hit och spöka en gång till! Nu har du hört det. Adjö med dig.
Davy förfogade sig ut och sågs ej mera till den natten.
XIV.
Kallelsen.
Anne satt tillsammans med Ruby Gillis i familjen Gillis’
trädgård, där skymningen nu sakta bredde sina skuggor. Det
hade varit en varm och disig eftermiddag. Allting stod i sen-
sommarens yppiga blomstring. Solröken dröjde ännu kvar på
dalsluttningarna. Ängarna skimrade matt i de vilda astrarnas
violetta toner.
Anne hade försakat en åktur i månskenet till en vacker
sandstrand ett par kilometer längre bort för att i stället tillbringa
aftonen hos Ruby. På detta sätt hade hon sällskapat med henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
