Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Drömmens uppfyllelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 117 —
XV.
Drömmens uppfyllelse.
..... . N“ “ tora en vecka ^ - sedan blir det att tara
tillbaka t.11 Redmond. sade Anne. Hon kände sin helt belåten
vid tanken pa att tå återvända till sitt arbete, sina kurser och
sina vänner i Redmond. Angenäma framtidsbilder hägrade också
kring Carolinas tjäll. Blotta tanken därpå kallade fram en känsla
av hem, fastän hon ännu aldrig bott inom »tjällets» fyra väggar.
Men aven sommaren hade varit mycket lycklig med sitt
harliga fria liv i solsken och skogssus och de gamla glädjeäm-
nena, som hon aldrig helt kunde växa ifrån. Den hade varit
en tid, då hon återupplivat och fördjupat sina gamla vänskaps-
förbindelser och då hon lärt att fullgöra de praktiska sysslorna
med större tålamod och att med barnslig tacksamhet tillgodo-
göra sig varje litet nöje.
— Det är ändå inte vid högskolan, som man lär sig allting,
tänkte hon. — Man kan minsann hämta lärdom litet varstans.’
Men ackdetta trevliga sommarlovs sista vecka fördärva-
des för Anne tack vare en av dessa utsökt retsamma små hän-
delser, som ett illfundigt öde stundom sänder i vår väg. Hon
fick en brinnande önskan uppfylld — men på ett aldrig anat
sätt . . .
— Nå, har du idkat något skriftställeri på senare tider?
frågade herr Harrison gemytligt en afton, då Anne satt och
drack te hos honom och hans fru.
— Nej, svarade Anne ganska snävt.
Ja, ja, ta inte illa upp! Fru Hiram Sloane berättade
för mig härom dagen, att ett stort frankerat kuvert, adresserat
till Rollings Bästa Bakpulver-Kompani i Montreal, hade släppts
ner i postkontorets stora brevlåda för en månad sedan, och hon-
misstänkte, att det hade avsänts från någon, som tävlade om det
pns de utfäst för den bästa berättelse, vari deras utmärkta
bakpulver omnämnes. Hon sa’, att handstilen var inte din,
men jag tänkte, att kanske det ändå var du, som försökte din
lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
