Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Gilbert talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 —
— Nej, jag kommer inte att vara i Avonlea på hela somma-
ren, Anne. Jag har fått mig erbjudet ett vikariat i en tidnings-
redaktion, och det ämnar jag ta emot.
— Åh, sade Anne litet långdraget. Hon undrade, hur en hel
sommar i Avonlea skulle gestalta sig utan Gilbeit. Hur det var,
föreföll henne utsikten inte lockande. — Jaså, återtog hon slut-
ligen i en något besviken ton, det är naturligtvis mycket förmån-
ligt för dig?
— Ja visst. Jag hade hoppats, att jag skulle få den plat-
sen. Med inkomsten reder jag mig nästa år.
—- Men du får inte arbeta för strängt, sade Anne, mest
för att hon tyckte, att någonting måste hon säga. Om ändå den
välsignade Phil kunde känna på sig, att hon behövdes! —- Du
har legat i så träget hela vintern ... Är det inte en härlig
afton? Vet du, att i dag hittade jag en tuva med blekblå
violer under det gamla förvridna trädet därborta. Jag fick en
känsla av, att jag upptäckt allra minst en guldgruva . . .
— Du hittar ofta guldgruvor, sade Gilbert — också han
förströdd.
— Låt oss gå på spaningsfärd efter några fler, sade Anne
ivrigt. — Jag ska ropa på Phil och —
— Violerna springer inte bort. Anne, och Phil kan du råka
sedan, sade Gilbert lugnt och fattade hennes hand i ett stadigt
grepp, från vilket hon ej förmådde frigöra sig. — Det är någon-
ting, som jag bra gärna skulle vilja säga dig.
— Ack, säg det inte, bönföll Anne. — Jag ber dig, snälle
Gilbert — säg det inte.
— Jag måste. Så här kan det inte längre forgå. Anne,
jag håller av dig. Det vet du mycket väl. Jag — jag kan
inte säga dig, hur mycket. Vill du lova mig att en dag bli
min hustru?
— Det — det kan jag inte. sade Anne i bedrövlig ton. —
O, Gilbert — du — du har fördärvat allting.
— Bryr du dig inte det minsta om mig? frågade Gilbert
efter en stund av tryckande tystnad, varunder Anne ej vågat
titta upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
