Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Anne till Philippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 196 —
litet ställe. Stugan är liten och vit, belägen i en förtjusande
dalgång, som sluttar ned från stora landsvägen. Mellan vägen
och stugan ligga grönsaksland och blomsterrabatter i behaglig
omväxling under fruktträden. Sandgången fram till förstudör-
ren är kantad med stora snäckor, skära invändigt och med
piggar utanpå, vildvin klättrar kring den lilla verandan, och på
taket växer mossa. Mitt rum är en nätt liten kammare med
ingång från förmaket, nätt och jämt rymmande sängen och mig.
Över min säng hänger ett stålstick av skalden Bums, lutad över
Highland Marys grav, som överskyggas av en väldig tårpil.
Skaldens ansikte är till den grad svårmodigt, att det inte är
underligt, att jag har så hemska drömmar. Kan du tänka dig,
första natten jag låg här, drömde jag, att jag inte kunde skratta.
Förmaket är prydligt och nätt. Dess ena fönster skymmes
till den grad av en stor alm, att rummet ligger i en dunkelgrön
dager liksom en grotta. Det ligger underbara överkast på sto-
larna och granna mattstumpar på golvet, och på det runda di-
vanbordet ses böcker och vykort prydligt ordnade. På kamin-
hyllan stå vaser med torkade grässtrån. Mellan vaserna står
en liten utställning av styva, sorgkantade kort, idel inbjudningar
’att med sin närvaro hedra’ de begravningar, varvid Janets fa-
der och moder, en broder, den förutnämnda systern Anne samt
en drängpojke utgjort huvudpersonerna. Blir jag en vacker
dag tungsint och grubblande och måste avföras till en anstalt,
så är det de korten, som bära skulden.
Men annars är allting riktigt hemtrevligt, och det har jag
också sagt min värdinna. Därmed vann jag Janets hjärta, men
jag förstod snart, att stackars Esther kunde hon inte med, för
Esther hade sagt, att så mycket skugga i ett boningsrrum kunde
aldrig vara hälsosamt, och så hade hon bett att få en tagel-
madrass i sin säng i stället för dunbolster. Men se jag, jag
älskar dunbolster, och ju mer man sjunker ner i dess ohygie-
niska djup, desto skönare tycker jag det är. Janet säger det
är ett sådant nöje att se mig äta, hon hade varit så rädd jag
skulle vara lik fröken Hawthorne, som till frukost bara åt litet
inkokt frukt och ett glas varmt vatten och ville förmå Janet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
