Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. »Hur länge ska det här räcka?» - XXXIII. John Douglas får mål i mun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 206 —
— Nej, visst inte. Den saken berörde han inte med ett ord,
svarade Janet i trött ton.
XXXIII.
John Douglas får mål i mun.
Anne närde emellertid en svag förhoppning, att deras för-
tvivlade försök att driva saken till sin spets dock snart skulle
medföra ett resultat. Men ingenting hände. John Douglas följde
Janet hem från kyrkan och hämtade stundom ut henne på
åkturer efter gårdens häst; så hade han nu gjort i tjugo år,
och så tycktes det skola fortsätta i tjugo år till. Sommaren
led emot sitt slut. Anne skötte sin undervisning i skolan, skrev
brev och idkade litet egna studier. Hennes promenader till och
från skolan voro trevliga. Hon tog alltid vägen över mossen,
som hon älskade — en sakta gungande mark, vågig av saftigt j
gröna, mossiga tuvor. En silverklar bäck porlade sakta genom
den, och här och där vajade stora snår av yviga ormbunkar,
kring vilkas rotfästen en färgrik matta av blyga skogsblomster
bredde ut sig.
Anne kunde dock ej undgå att finna livet i Valley Road
något enformigt. Det inträffade emellertid en händelse, som
verkade ganska överraskande.
Den långe och knotige Samuel med pepparmyntkaramellerna
hade hon ej råkat sedan den eftermiddag han satt och hängde
på staketet, om man undantar, att de då och då möttes på lands-
vägen. Men en varm augustikväll uppenbarade han sig och tog
med en viss högtidlighet plats på gungbrädet utanför förstukvi-
sten. Han var skrudad i sina vanliga arbetskläder, ett par myc-
ket lappade byxor, blå skjorta av kyprat bomullstyg, med hål
för armbågarna, och en trasig halmhatt. Han tuggade på ett
grässtrå, och han fortfor att tugga, medan han lät sin bruna hund-
blick allvarligt vila på Anne. Anne lade med en suck bort sin
bok och tog till den lilla serviett hon höll på att brodera. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
