Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Det sista året vid högskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 214 —
gilla. Vad jag skrattade åt dem, de stackars pojkarna! Där
var till exempel Jim Elwood — han brukade gå och drömma
vaken och visste aldrig, vad som försiggick omkring honom.
Han fick inte klart för sig, att jag sagt nej till hans frieri
förrän ett år efter. När han gift sig, åkte han och hustrun
en kväll hem i släde på väg från kyrkan, och frun trillade vid
en krök av vägen ur släden, men aldrig märkte han det . . .
Så var det Dan Winston. Han satt inne med otroligt mycket
vetande. Han visste besked om allting i denna världen och det
mesta i den kommande. Varenda fråga kunde han besvara, till
och med om den rörde dag och timme för den yttersta domen.
Milton Edwards var riktigt hygglig, och honom tyckte jag om,
fastän det aldrig blev giftermål av mellan oss. För det första var
han nog litet inskränkt och mycket trög, när det gällde att fatta
ett skämt, och för det andra så friade han aldrig. Horatio Reeve
var nog den trevligaste av mina »bekanta gossar». Men när
han berättade en rolig historia, vilket han mycket gärna gjorde,
så krusade han ut den med en massa tillägg. Litet lögn pryder
tal, heter det ju — men i fråga om honom kunde man aldrig
veta, hur mycket som var sanning i det han berättade, så bru-
kade han skarva och dikta ihop på fri hand.
— Nå, de andra, du älskansvärda tant?
— Ge er i väg och packa upp era koffertar, sade ta;nt
Jamesina och hötte åt dem med Josef i stället för med stiump-
stickan, som hennes mening var. — De andra voro alldeles för
hyggliga att göra narr utav. Jag skall hålla deras minne i
heder. Det står en ask med blommor inne i ditt rum, Anne.
De kom för ungefär en timme sedan.
Efter den första veckan övergingo flickorna i Carolinas tjäll
till ett intensivt pluggande och gnodde av alla krafter. Detta
var ju deras sista år vid högskolan, och det gällde att för-
värva sig så många utmärkelser som möjligt. Anne koncentre-
rade sig som förut på den engelska litteraturen, Priscilla var
oskiljaktig från sina klassiska författare, och Phillipa brydde sin
hjärna med den högre matematiken — för att fägna Jonas.
Ibland blevo de trötta och leda på alltihop, ibland fällde de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
