Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Fint främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 221 —
göra ett gynnsamt intryck . . . Till Anne hade framträngt en
del skvaller rörande familjens Gardners åsikt om sonens och
broderns »blinda förälskelse». Roy måste ha använt hela sin
övertalningsförmåga för att genomdriva detta besök. Anne visste,
att hon komme att vägas på våg. Men av det faktum, att modern
och systrarna godhetsfullt samtyckt att göra visit hos henne,
förstod hon, att de med eller mot sin vilja räknade med den
möjligheten, att hon förr eller senare komme att tillhöra deras
familj.
Jag ska vaia precis mig själv. Jag krusar inte dem och
lägger absolut inte an på att tjusa till dem, även om jag kunde,
tänkte Anne högdraget.
Men hon funderade på, vilken klänning hon skulle bära lör-
dagskvällen och undrade mycket, om det nya modet med hög hår-
uppsättning skulle passa henne bättre än det gamla. Jennie
Coopers bjudning hade förlorat sitt intresse för henne. När
hon gick och lade sig, hade hon bestämt sig för att på lördagen
bära sin bruna chiffonklänning, men hon skulle sätta upp håret
som vanligt i en lös knut i nacken.
På fredagens eftermiddag hölls ingen föreläsning på hög-
skolan. Stella passade på tillfället att redigera en skämttidning
till Vitterhetsförbundets nästa sammanträde och hade slagit sig
ned vid ett bord i ett hörn av förmaket, omgiven av högar av
anteckningar och manuskript, som hon låtit falla på golvet.
Stella försäkrade alltid, att hon ej kunde få ur sig en rad, såvida
hon ej fick slänga undan vartenda ark, så fort det var färdig-
skrivet. Anne i viyellablus och mörkblå kjol och med håret
ganska rufsigt efter en promenad i blåst satt på skräddarevis
mitt på golvet och retade Kisse Sara med ett kycklingben. Josef
och Häxan lågo båda hoprullade i’ hennes knä. En varm doft
av socker och inkokta plommon fyllde huset, ty Priscillas verk-
samhetsbegär hade i dag ställt henne framför köksspisen. Rätt
som det var kom hon in, draperad i ett väldigt köksförkläde
och med en sotfläck mitt på näsan, för att visa tant Jamesina
den chokladtårta, som hon nyss med stor talang glacerat.
I detta högintressanta ögonblick ljöd portklappen. Men ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
