Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XL. I den gamla trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 250 —
— Jo. det tror jag visst.
— I så fall ska jag knalla mig hem genast för att göra
någonting, som jag annars skulle ha uppskjutit till morgondagen.
Jaså, Alice Penhallow firar bröllop i afton. Nu har du varit
med om tre bröllop på en och samma sommar, Anne — Phils,
Alices och Janes. Jag förlåter aldrig Jane för att inte hon
bjöd mig på sitt.
— Det får du inte klandra henne för, om du betänker, vilket
hiskligt notvarp hela den Andrewska släkten bildar. De måste
ju alla bjudas. Det var med knapp nöd huset rymde dem mel-
lan sina fyra väggar. Jag bjöds av gunst och nåd ■ därför
att jag varit Janes goda vän sedan skoltiden, åtminstone tror
jag det var Janes motiv. Men varför fru Andrews bjöd mig
— det var allt för att jag skulle få se Janes fullkomligt över-
väldigande elegans.
— Är det sant, att hon bar så många diamanter, att man
inte kunde se, var diamanterna slutade och var Jane tog vid?
Anne skrattade.
— Ja, det är visst och sant, att hon bar en hel mängd. Det
var så mycket diamanter och vitt siden och tyll och spetsar och
orangeblommor och rosor, att vår vanligen så räta och släta lilla
Jane alldeles försvann i dem. Men hon var mycket lycklig,
och detsamma var brudgummen, men den mest strålande av alla
var ändå svärmodern.
— Är det den här klänningen du ska ha på dig i kväll?
frågade Gilbert och kastade en blick på ryschen och volangerna.
— Jaha, du. Är den inte söt? Och jag ska bära stjärnblom-
mor i håret. JJela Spökskogen står full av sådana i sommar.
Gilbert såg plötsligt framför sig en syn — Anne, höljd av
en lätt och luftigt svallande blekgrön klänning, öppen kring den
runda vita halsen och lämnande de flicklikt spensliga armarna
bara från axeln. Vita stjärnor lyste mot det vågiga hårets kop-
parglans. Det var en uppenbarelse, som kom blodet att flyta
snabbare i hans ådror. Han vände sig hastigt bort och yttiade
i lätt ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
