Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XL. I den gamla trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 252 —
efter sin sjukdom. Det var, som om han för alltid lagt ynglinga-
åren bakom sig.
Dagen var härlig, och vandringen var härlig. Anne var
nästan ledsen, när de kommo fram till Hester Grays trädgård
och satte sig ned på den gamla bänken. Men även här var
ljuvligt — lika ljuvligt, som det varit den där dagen för länge
sedan, då flickorna haft sin utfärd och Diana, Jane, Priscilla och
hon gjort den märkvärdiga upptäckten. Då hade marken inne i
den gamla övergivna trädgården varit som ett enda täcke av
vita och gula narcisser, som i slösande rikedom vajade på luftiga
stänglar, och nere i mossan doftade violerna. Nu hade gullriset
tänt sina brandröda facklor invid de övervuxna sandgångarna, och
det saftiga gräset var översållat med djupblå astrar. Bäckens
sorl nedifrån den av björkar kransade dalsänkan ljöd lika trolskt
och lockande som förr i världen, och havsbruset i fjärran steg
och sjönk med vindfläktarna. På andra sidan trädgården ut-
bredde sig fält, inhägnade av gärdesgårdar, som blekts silvergrå
av otaliga somrars sol, och synranden begränsades av lång-
sträckta åsar, som här och där förmörkades av höstmolnens
slagskuggor.
— Jag tror, sade Anne sakta, att »det land, där drömmarna
slå in», ligger därborta i det blå diset över den lilla dalsänkan
på andra sidan.
— Har du några drömmar, som inte gått i fullbordan, Anne?
frågade Gilbert.
Någonting i hans tonfall — någonting som hon inte hört sedan
den olyckliga kvällen bland äppelträden i Tjällets trädgård —
kom Annes hjärta att skena åstad i vild fart. Men hon svarade
skenbart oberörd:
— Visst har jag det. Det har alla människor. Det vore
inte bra för oss, om alla våra drömmar gingo i fullbordan. Vi skulle
försjunka i en hemsk dvala, om vi inte hade någonting att drömma
om. Känner du, hur härligt astrarna och ormbunkarna dofta i afton-
solskenet? Jag önskar man kunde se vällukter, inte bara känna
dem. Jag är säker på, att de skulle vara förtjusande att skåda.
Men Gilbert lät inte locka sig på sidan om ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
