Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10 —
och ögonblicket derefter var hon försvunnen ur sin gamle
Då lemnade konungen fönstret och gick mat slottsge-
maken alltjemt stödd på sin gemåls arm. Han styrde ste-
gen till sitt arbetsrum, der han satte sig i en högkarmac
stol samt lät sitt hufvud sjunka tillbaka mot ryggstödet.
En stund satt han så alldeles tyst; men derefter höjdes
hans bröst af en djup suck och han sade:
— Gud gifve, att jag aldrig låtit öfvertala mig att
släppa ut Cecilia. _
_: ]Vfin ädle gemål, sade drottningen tröstande, den
unga flickan behöfver luft och sol liksom blomman på
fältet.
— Ja, ja, sade konungen dystert. Du tänker pa dig
sjelf, min Katarina.
m.» t ,y ;
•• •–v
> fj <.
f;
ven du är ung
och behöfver
ljus och luft
som. blom-
man; men jag
har dömt dig
att förfrysa
här vid mitt
bröst.
—Dyrema-
ke!
— Kanske
derför den
högste vill
straffa mig.
Jag känner
här, att jag
aldrig borde
ha släppt från
mig Cecilia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
