Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
till slottet och frågade, om de icke nu skulle kunna få före-
träde för hans nåde, hertig Erik.
Denna gång träffades hertigen, till hvilken de bada
borgarne blefvo införda.
De dröjde länge inne hos hans höghet, hvilken denna
dag vaknat vid det allra bästa solskenshumör, men hvilket
tycktes helt och hållet ha försvunnit efter borgarnes besök.
Hertigen hade nu ett dystert, stundom nästan hemskt
uttryck i sitt ansikte. Ögonbrynen drogos tillsammans,,
hyn var mörkare än vanligt och tillika gaf man akt på, att
hertigen var mera fåordig än vanligt.
— Man borde aldrig ha släppt in de der gubbarne till
hans höghet, sade en sven till en annan.
— Hvad hade de att andraga?
— Det vete den röde; men hans nåde har blifvit ret-
lig som ett bi, sedan de voro hos honom.
— Troligtvis hade de någon begäran för stadens räk-
ning.
— Det tror jag inte; ty hvarför skklle hans nåd för-
argas för en bön. Nej, jag tror mig gissa, hvad de hade
att säga.
— Hvad då?,
— Jag tror att de kommo med en klagan angående
slottsvakten.
— Hvad ha de med den att göra?
— Kanske deras ro blifvit störd.
— Af vakten?
— Ja.
— Jag förstår dig inte.
— Har du inte hört att vakten vid lilla porten varit
berusad två nätter å rad?
— Nej!
— Så är det dock. Den ena natten hade en vaktkarl
tumlat omkull samt legat och förfrusit utanför porten.
— Just en snygg vakt.
— Och i morse hittades en annan karl vid samma
port alldeles berusad; och troligt är, att han också förfrusit,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
