Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tr&l
— 80 —
Glädje och sorg omvexla ständigt på vår jord. Och nu
menar jag, att sorgen följt efter glädjen på slottet.
_ Hvad sägen I, fader Pehr? I talen ett underligt
språk.
— Yeten I ej, hvad som händt på slottet i natt.
— Nejl
— Då ären I helt visst den allena okunniga Ohela
Sancta Birgittas stad.
— Hvad har då händt?
Pehr Skoflikare omtalade nu för Måns Skmnare, hvad
han visste om händelserna på slottet och berättelsen derom
antog i Pehrs mnn betydligt större dimensioner än hvad
som var med sanningen öfverensstämmande. Detta kom
sig emellertid ingalunda deraf, att Pehr Skoflikare med vilja
for med osanning. Han hade hört berättas om uppträdet
precis såsom han omtalade det för sin granne. Men be-
rättelsen hade blifvit för honom utsmyckad pa allehanda
sätt och den redlige borgaren kunde inte skilja guldet fran
slaggen, eller, med andra ord, kunde inte sofira sanningen
från lögnen.
Det är en egenhet, att en händelse, när den berattas
från mun till mun, alltid tilltar i omfång, ju mera den be-
rättas. Detta kommer sig deraf, att hvar och en med el ei
mot sin vilja lägger till ett eller annat ord, gör en eller
annan antydan, som med begärlighet uppfångas af ahora-
ren hvilken i sin tur gör ett eller annat litet tillagg, da
han fortplantar berättelsen. Så är det i vår tid och sa har
det varit i alla tider.
Måns Skinnare fick alltså sig berättad den oro, som
sist förflutna natt varit på slottet och fick berättelsen derom
betydligt utstofferad.
Han lyssnade med största uppmärksamhet till Pehr
Skoflikares ord och den förundran och fasa, som dessa in-
gåfvo honom, afmålade sig så tydligt i hans ansigte, att tvenne
svenner, hvilka kommo gatan fram, gåfvo akt derpa.
— Ser du på gubbarne, sade den ene svennen, de äro
fe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
