Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107 —
och här mynna alla dessa gångar ut från fängelse-
hvalfven.
Prinsessan såg sig omkring vid det obestämda fackel-
skenet, hvilket nu mycket mer än förut flammade åt olika
håll, derför att vinden nu trängde genom gallret från Vettern
direkt på lågan. Det var en isande kyla, som rådde
der. Prinsessans tänder skallrade och till och med narren,
den lille modige och förståndige mannen, kände en hemsk
kyla genomila sina lemmar.
— Vi må ej stå här längre, Eders furstliga höghet, sade
han. Kölden är bitande och tiden rinner dessutom onö-
digtvis bort.
— Du har rätt — rätt nu som alltid, Chicot, svarade
prinsessan.
Och hon vände sig från gången, som ledde ut till’
Vettern, för att gå vidare. Men hon b!ef rådvill, ty hon
fann sig stå midt i en knut af gångar, hvilka i solfjäders-
form ledde ut till knuten.
— Hvart skola vi gå i denna labyrint? frågade hon
bäfvande.
— Jag har gjort ett märke på gången till prinsessan
Cecilias hvalf.
Och han lyste upp med facklan och synade de olika
gångarnes gafvelväggar, om man får använda ett dylikt
namn, hvilket är det mest betecknande, som vi kunna
finna.
— Här är mitt märke, Eders furstliga höghet.
-— Det ser ut, som elden varit lös härnere.
– Det beror derpå, att jag gjorde märket med fack-
lan, som rökte ned väggen.
,f—■ Och gref Johans fängelse?
— Det har jag ännu inte funnit någon gång till.
— Stackars Johan.
Grefven är en man, som skall bära sina bojor, som
det anstår en furste. Men prinsessan — — —
— Cecilia är min gamle fars skötebarn och hon skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
