Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 112 —
— Hoppet är bedrägligt, goda syster.
— Erik skall ångra sin häftighet,
— Ångern är för sen,
— Det är aldrig för sent att ångra.
— Gud har öfvergifvit mig.
_ Nej, den Gud älskar, den agar han.
— Jag är så olycklig.
— Jag förstår det, men var vid godt mod och låt ej
förtvifian taga öfverhand.
.— Kan jag annat än förtvifla?
— Bed till Gud.
— Han skall inte höra min bön.
— Jo, syster. Gud är kärleken.
— Det är, för att jag älskat för högt, som jag blifvit
bragt i denna olycka.
— Det är blott en pröfning.
— Jag svigtar för denna pröfning.
_O, att jag kunde rädda dig ur fängelset.
_ Jag vill hellre dö än bli fri.
— Säg ej så.
— Alla skola peka finger åt mig.
— Nej, nej!
— Alla skola håna mig.
— Nej. Men väl beklaga dig.
— Menniskan hånar hellre, än hon beklagar.
— Då det är verklig sorg, faller hånet till föga.
— Det växer upp som ett ogräs och förqväfver den
goda säden.
— Ogräset skall ryckas upp och kastas i ugnen.
— Min egen bror har låtit fängsla mig.
— Det är rysligt.
_ Skall då verlden tro, att jag är oskyldig?
— Ja!
— Nej! En broder fängslar ej en oskyldig syster.
— Det var öfverilning.
— Det skall ingen tro.
— Erik måste sjelf låta verlden veta det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
