Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 114
— Det är osannt.
— Nej. Han hade gjort märken i gångens väggar för
att hitta hit tillbaka.
—• Hur underligt.
— Han har förut ropat till dig. Du sjöng då en and-
lig sång, Cecilia. Hörde du ingen ropa förut?
— Jo, jag trodde mig höra det, men jag antog, att det
var ett misstag och jag blef så rädd.
— Det var den trogne Chicot, som ville bringa dig tröst.
— Hvad intresse kan han ha att trösta mig?
— Hans hjerta blöder för din olycka.
— Skall jag våga tro det?
— Det kan du. — Chicot har äfven lagt sig ut hos
Erik för dig och Johan.
— Har han?
— Ja!
— Och Erik?
— Han blef förtörnad och misshandlade narren.
— Arma menniska! Och det för min skull!
— Han klagar dock inte.
— Helsa honom.
— Han är här.
— Här?
— Ja, han står bredvid mig.
— Chicot!
— Ja, prinsessa, svarade narren.
— Jag känner igen din röst, Chicot. Tack, för att du
är vänlig mot mig, olyckliga.
— Gud signe Eders höghet för det ordet.
— Jag är ingen höghet, Chicot. Jag är en fånge.
— En hög fånge, som skall bli fri och upprättad.
— Gud gifve, du talade sannt, Chicot.
— Min gemål är äfven din vän, sade nu prinsessan
Katarina.
— Helsa Edzard.
— Det skall jag.
— Hafven I talat med Erik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
