Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 170
__ Narrar äro vi alla, svarade Chicot, om inte för an-
dra så för oss sjelfva. Narrkåpan synes stundom ej, men
den skramlar genom det skallerverk af galna ord, hvarmed
vi drapera den. Ha, ha, hal Det är just ett lustigt lif här
på jorden, der det finns så mycket narrar!
Och narren skrattade så lustigt, att han narrade konun-
gen, som dock var uppretad till följd af sitt nyss- slutade
samtal med prinsessan, att skratta.
Under det att de höllo på med detta skratt visade sig
en mörk skepnad i ena dörren, det var Göran Person.
När konungen fick se den mörka och något framåt-
böjda figuren, upphörde han att skratta och en mörk sky
lägrade sig öfver hans panna. Och han gick häftigt fram
till sin gunstling ropande:
_ Hvad har tillstadt dig att inträda hit i din konungs
gemak utan anmälning?
_ Ers majestät, svarade Göran Person och bugade sig,
en gång för alla hafva på Ers majestäts ord dörrarne till min
nådigaste konungs gemak blifvit öppnade för mig.
Konungen svarade intet. Han visste mer än väl, att
han förut harmats öfver de täta anmälningarne om Göran
Persons besök och att han hade gifvit sin prokurator tillåtelse
att utan någon som helst anmälning infinna sig i konun-
gens arbetsrum.
Men nu kom han olägligt. Konungen hade blifvit glad
genom narrens skämt. Så snart han fick se Göran Persons
gestalt, kom han ihåg dödsdomen, hvilken han skrifvit un-
der och hvilken prokuratorn nu kom för att hemta.
Han for för den skull ut mot prokuratorn med hårda
ord; men den listige Göran Person, som väl kände af gam-
malt sin kc nungs hetsiga och ombytliga lynne, lät icke hans
hårda ord komma sig vid; utan han stod helt lugn i fram-
åtböjd ställning och mottog ovädret, som urladde sig öfver
hans hufvud.
När konungen slutat tala, sade Göran Person:
— Jag är Ers majestäts underdånigaste tjenare och
böjer mig i stoftet för min konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
