Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 196 —
Herr Eskil Soop och herr Rudolf Björnson voro be-
kanta sedan barnaåren, då de hade lekt med hvarandra;
men sedan hade de skilts åt genom Rudolfs vistande utomlands
samt inte återsett hvarandra förrän nu.
Det var allt hopp om, att de skulle bli goda grannar
och de fröjdade sig båda åt att nu i ro få njuta af sin
mannaålder i frid samt gjorde upp, att de skulle jaga till-
sammans och så vidare.
Herr Rudolf Björnson var en frikostig och glad man
med många både goda och dåliga sidor, dock må sägas,
att hans goda sidor voro öfvervägande till antalet, och som
han kommer att spela en ingripande rôl i denna berättelse
bedja vi våra ärade läsare studera honom under det sam-
tal, som han nu underhöll med herr Eskil Torstenson och
hans familj. Samtalet rörde sig kring smicker.
— Man har sagt mig, sade herr Rudolf och drack,
att de första intrycken, man får, äro de djupaste.
— Utan tvifvel är detta tal äfven öfverensstämmande
med sanningen, inföll herr Eskil.
_ Sannt? — Ja, derpå kan ni lita, herr Eskil, utro-
pade herr Rudolf. Erfarenheten har visat mig, att detta
är sannt. De intryck, jag fick vid tre års ålder, äro ännu
icke utplånade, och dock är jag nu mina modiga fyratio år.
__ Hur lifligt visar sig icke detta aflägsna uppträde för
mitt minne–––––- Men för att inte bli tröttsam–––––-
min amma var den första, som lärde mig konsten att
smickra.
_ Det var tidigt, utropade herr Eskil skrattande.
_ Den stackars gumman bjöd aldrig till att tvätta
mitt ansigte eller kamma mitt hår utan att smekande säga.
»Det är den allra älskligaste gosse––––––låt mig tvatta
hans ansigte — — — han är då en för söt unge» och
många andra för mig behagliga ord af samma natur rullade
ur hennes mun.
Herr Eskil skrattade högt, fru Malin log, jungfru He-
lena slog blygsamt, ned sina ögon och unge Erik stirrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
