- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
202

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 202 —
konst att smickra tycktes ha försvunnit. — Jag hade no
ingenting att göra. Jag gjorde mig stora planer, men de
stannade alla bakom krämarens lucka.
Emellertid var min fruktan ogrundad, ty smickret
hade blifvit nästan en natur hos mig och naturen later
icke alldeles qväfva sig. Våra kunder bestodo mest af val-
mående matronor och unga adelsjungfrur. Denna
omständighet gaf mig något hopp.
Att i min dåvarande ställning rent ut smickra an-
såg jag nog skulle smaka påflugenhet; jag var derför nöd-
sakad att uppföra mig med mycken omtanke.
_ Hvilken farlig menniska ni är, herr Rudolf, sade
fru Malin och hötte mot honom med ett finger.
— Har varit kan ni möjligen säga–––––-
— Nå, hur har ni er åt i er krämarlucka?
— Jo,’ när jag tog fram några kostliga tyger eller band,,
brukade jag med stammande röst säga, att ett sådant mön-
ster eller en sådan färg skulle vara passande för ett frun-
timmer, som behöfde lysa upp ett fult skinn; men ni, mm
fru, är skön, tilläde jag och tog fram andra varupackor at
mindre värde — hvad tycker ni om detta, mm fru?
— Usch ! utropade jungfru Helena.
— Ett sådant sätt slog aldrig fel, fortsatte den oför-
bätterlige herr Rudolf. Det kittlade fåfängan. Fruarne
och jungfrurna vände på varorna, som jag bjöd dem, och
köpte dem. På sådant sätt bibehöll jag flyktiga kunder,
behagade de beständiga, förökade min husbondes handel
och gjorde ingen menniska något för när.
På detta sätt gingo två år till ända.
Jag förbigår alla särskilda omständigheter af mm
historia under denna tidrymd, emedan allt för litet ombyte
skulle förekomma i berättelsen.
Må det blott vara sagdt, att jag alltid smickrade-
med önskad verkan.
Straxt efter mina läroårs slut dog min faster Debora
och lemnade mig ett ganska vackert testamente, tillräckligt
att gifva mig förlag i handeln. — Och detta tack vare mm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free