Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 210
han hade riddarkedjan på bröstet och de gyllne sporrarne
på sina fotter.
Full af hopp och förtröstan hade han gifvit sig af till
Stockholm för att deltaga i torneringen och många oskulds-
fulla böner för sin älskades lycka hade, sedan han sist lem-
nat Mälsåker, uppstigit ur den fagra jungfru Helenas äl-
skande hjerta.
Hon hade hoppats få se honom återkomma som rid-
dersman och då skulle hon jublande springa mot honom,
hade hon tänkt samt derefter, då riddaren begärde hennes
hand, skulle hon kasta sig till sin fars bröst och hviska i
hans öron, att hon redan gifvit riddar Holger sitt hjerta.
Och nu återkom hennes ungdoms brudgum från tor-
neringen. Men han var ännu junker.
Smärtan och sorgen grepo med sina klor i hennes
hjerta, hvilket hon tyckte ville blöda och för att dölja sin
dystra blekhet gömde hon sig på den mörkaste plats, som
hon i hast kunde finna i salen, dit gästerna blifvit in-
förda.
Junker Holger såg visserligen inte jungfruns blekhet,
men han anade densamma och han ångrade sig nu, att
han hade återvändt till Mälsåker. Bättre hade det varit,
tyckte han nu, om han dragit vida landet kring för att
glömma sin ungdomsbrud; ty bon var nu i den ålder, att
hon hvilken dag som helst kunde skänkas bort.
Dessutom var hon en af Södermanlands fagraste adels-
jungfrur och många riddersmän hade speglat sig i hennes
glansiga ögon — och dertill kom, att herr Eskil lorsten-
son var en mäkta rik man, hvilken nog i hemgift skulle
gifva många tusen lödiga dalrar samt dertill hästar och
gyllenduk, när han såg sin dotter föras till altaret.
Då junker Holger hyste dessa föga glädjande tankar
och junker Gustaf var så godt som obekant med sitt värd-
folk, blef följden, att samtalet gick trögt och att riddar
Eskil ej fick så många nyheter, som han önskade.
Han hoppades på bättre resultat den följande dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
