Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 214
»Och hör du, liten hasselgren,
Hvarför är du så g)ann?» —
»Jag äter mull och dricker vann,
Derför är jag så grann.»
— Förunderligt, sade junkern till sig sjelf. Skulle jag-
hoppat öfver uågon berså? Jag måste åter se efter.
Och följande den riktning, hvarifrån sången ljöd, gick
han framåt, under det att rösten hördes sjunga:
»Ack, hör hon, liten jungfru,
Hvarför är hon så än?» —
»Jag äter socker, dricker vin,
Derför är jag så fin.»
— Det är inte Helenas röst, sade junkern för sig sjelf.
Hvem kan då vara här? — Må ej elfvornas drottning
narra mig, liksom hafsfrun narrar hertig Magnus, vår nå-
dige konungs broder.
Nu hördes sången åter och denna gång mycket tydli-
gare än förut, hvilket föranledde junkern att draga den
mycket rätta åsigten, att han nu kommit närmare den
sjungande:
»Ack, hör du, liten hasselgren,
Försmå ej mina ord:
Jag har två bröder på kungens gård,
De hugga dig i rot.»
Nu hörde junkeru tydligt, hvarifrån sången kom. Det
var från en af de tätaste bersåerna i trädgården och hvil-
ken berså han nu kommit helt nära.
-— Besynnerligt, fortsatte han sin monolog. Nog såg
jag in äfven i denna berså helt nyss. Men då var den
tom. Hvem har kunnat komma hit så osedd? I sanning
vore jag inte böjd för att tro, att någon ande drifver gäck
med mig.
Han lyssnade och rösten sjöng:
»De hugga mig om vinteren,
Om sommarn står jag grön;
Men mister jungfru äran sin,
Den får hon ej igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
