Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 220 —
If
■ I
och försökte att få
fastare fot på ut-
språDget.
Det var ett för-
färligt ögonblick för
den arma varelsen.
Hennes armar bör-
jade förtröttas, skrika
ville hon inte och i
stället för friheten
väntade hennedöden.
All lifvets glädje var
borta. Hoppet om att åter förenas med sin riddar Man-
fred, som hon så högt älskade, försvann och allt blef mör-
ker för hennes syn. Medvetandet började försvinna oc
ovilkorligen skulle hon ha släppt sitt tag om balustradens
pelare, så framt inte en kramp knutit hennes händer här-
dare, ja så hårdt, att hon inte af fri vilja skulle kunnat
öppna dem. . ,
Och på detta sätt blef hon hängande, hur lange vet
man inte. .
Omsider vaknade hexan i jungfruburen från sm djupa
sömn och hennes första göra var att kasta en blick ti
jungfruns hviloläger.
Det var tomt. Rummet var äfven tomt. Jungfruu
hade således flytt.
Under ett förfärlig sinnelag rusade hexan upp och ut
På höganloftsbron darrande af räddsla för det straff, hon a
sin stränge herre skulle få, för det att hon brustit i vaksam-
het. Sjelf kunde hon inte förstå, hur hon hade fallit i en
sådan tung sömn. Något sådant hade förut aldrig händt henne.
— Hon tänkte inte på bären, som junfrun föregående ag
hade plockat i skogen och inte heller hade hon en aning
om, att sådana blifvit inblandade i hennes mat.
’ Nu rusade hon ut på höganloftsbron utan att marka,
att jungfrun hängde der i balustradens pelare och helt visst
skulle hon inte funnit henne, förrän hon kommit ned pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
