Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 229 —
Och han sträckte ut sin ena arm efter henne.
— Låt bli mig, fräste hon.
— Se så, se sål En kan väl få säga ett ord, tän-
ker jag.
— Jag har inte tid.
— Ah, så .farligt är det väl inte.
— Det beror på det.
— Det är inte värdt att sätta trynet i vädret, derför
att hon talt vid junkern en lång stund.
•— Torsten har lyssnat?
— Nej, fördöme mig, jag det gjort.
— Men hur vet lian — — —?
— Kors, jag såg väl jag, när min lilla fästeqvinna smög
sig ned i rundeln och satte sig på mossbänken samt gol
der som en gök.
— Fy, Torsten.
— Jag trodde, det var för mig, som hon sjöng så vac-
kert, men så fick jag se min junker gå in till henne och
der har han då dröjt länge nog.
— Ar Torsten svartsjuk?
När Bolla framkastade denna fråga pekade den lilla
nästippen rätt upp mot den azurblåa himlen och tvenne
skälmungar tittade fram ur ögonvrårna.
’— Jag svartsjuk? — Nej !
— Torsten har ingen rätt dertill heller.
— Kan väl vara tu tal om den saken — och det sä-
ger jag, att inte skulle det vara godt för någon annan än
min egen herre att tissla och tassla med flickan min tim-
tals i en rundel, som är så kringväxt af träd, att der är
mörkt som i en tunna.
— Ha, ha, hal En sådan svartsjuk toki
Se så, låt det vara nu med det der gycklet —
hvart tog junkern vägen, jag såg, att han gick öfver
stättan?
— Nu är han allt bra nyfiken.
— För satan! Det är min herre!
— An se’n?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
