Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 251
I detsamma svängde de första ryttarne upp på borg-
gården. De voro en ung man med strängt och barskt ut-
seende och vid hans sida red på en snöhvit häst en ung
qvinna, så skön, att hon nästan bländade.
Ryttaren var ganska enkelt klädd, men ryttarinnan
deremot var iklädd en dyrbar sammetsdrägt, från hvilken
det blixtrade af juveler.
Riddar Eskil strök hatten af sitt hufvud så snart han
fått syn på dessa personer och ropade högljudt:
— Lef.ve Carl af Södermanland, vår nådige hertig, och
prinsessan Cecilia.
Junkrarne följde hans exempel, under det att fru Malin
och jungfru Helena nego ända ned till trappans golf.
Riddaren tätt följd af junkrarne hastade derefter utför
trappan och ned på borggården, der riddar Eskil sjelf mot-
tog tyglarne till hertigens häst, under det att junker Holger
lyfte ned prinsessan ur sadeln.
—• Alltid förstI mumlade junker Gustaf och sköt en
mörk blick på sin vän, som inte anade, att han hade invid
sig sin hätskaste fiende.
Hertigen och prinsessan fördes upp i slottet tillika med
sviten och in i den stora gästabudssalen, der de blefvo
helsade med välkommor fyllda med rhenvin.
Hertigen var mycket glad och prinsessan skrattade im-
merfort samt narrade äfven andra att skratta och allt var
lust och gamman.
Fru Malin fick mycket bestyr med att i hast iordning-
ställa en styrkande måltid. Gerna skulle hon ha velat låta
slagta sina bästa kreatur för att dermed fägna de höga gä-
sterna. Men tiden dertill var för kort och i stället plundra-
des visthus och källare på sina läckerheter, hvarjemte rid-
dar Eskil befallde, att bottnar skulle slås ur ölfat och sprund
ur vinfat.
Och så skedde äfven och det blef ett lustigt och mun-
tert gästabud på det gamla Mälsåker.
Under måltiden äskade hertigen ljud.
Alla lystrade till och hertigen yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
