Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265 —
— Tanken är fri och klander har ej kommit öfver
mina läppar, svarade junker Holger.
— Lögnare!
— Niding!
— En adelsman, som jag är — — —
Han kunde icke fortsätta, emedan junker Holger i det-
samma föll ut mot honom med en förfärlig stöt, hvilken
dock var ärlig och hvilken med stor skicklighet parerades.
— Tala inte om din adelsmannaära, hväste junker
Holger.
— Det är öfver min värdighet att slåss med en för-
rädare.
— Det ordet skall kosta blod!
— Ja, ditt eget!
— Nej, ditt!
— Straffet vakarl
— Rättvisan skall straffa dig!
— Hämnden dig!
— Säg afundenl
Ater föll junker Holger ut med samma häftighet som
nyss förut och nära var det, att han denna gång träffat sin
motståndare i bröstet. Men junker Gustaf, hvilken inte
kunde parera stöten, kastade sig åt sidan och undvek på
det sättet att bli sårad.
— Du hoppar som en tätting, ropade junker Holger.
Junker Gustaf svarade intet utan föll i stället ut med
en våldsam stöt, som parerades.
Från detta ögonblick blefvo stötarne häftigare, än de förut
varit och striden vildare. Det fanns nu ingen appell. Rass-
let af klingorna blef häftigare och de båda kämparne blefvo
ifrigare, än de förut varit.
Junker Gustaf blödde.
Han hade fått en rispa i högra armen, men den var
allt för obetydlig, för att han skulle lägga någon vigt vid
densamma. Hans motståndares klinga hade blott ristat i
huden, så att blodet sipprade fram.
— Gif dig, du är sårad, ropade junker Holger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
