Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta kan dröja, det är sannt; men fakta skola dock
komma till sin rätt förr eller senare.
Hvad prinsessan Cecilia vidkommer, har hennes rykte
ända in i nittonde seklets aftonskugga ansetts som ytterst
slipprigt. Men tack vare en framstående forskares möda
har hon äfven blifvit rentvagen genom häfden. Gamla
handlingar och manuskript, som genom århundranden legat
glömda, hafva blifvit framdragna i ljuset och de ha vittnat,
att mycket, som blifvit prinsessan Cecilia lagd till last, varit
osannt -— en del deremot sannt*).
Prinsessan och fru Malin fortsatte en stund sitt samtal
på slottstrappan och under det att detta fortgick, kom jun-
ker Gustaf Stensson ned till stallgården samt red kort därpå
från borgens område åtföljd af sin väpnare.
— Hvilken är den junkern? sporde prinsessan.
_ Det är junker Gustaf Stensson Brahe, svarade fru
Malin.
— Stensson Brahe? eftersade prinsessan betänksamt.
— Ja, eders nåde.
— Helt visst en son till Sten Brahe från Finland?
— En brorson, eders nåde.
— Ha, ha, ha! skrattade prinsessan. Då kunna vi kalla
oss nästan lite slägt.
— Vi, eders nåde?
— Nej, junkern och jag.
— Hvilken ära för honom, eders nåde.
— Äran är medelmåttig, min bästa fru Malin.
— Frändskap med en kunglig prinsessa kan aldrig an-
ses annat än som en fullödig ära.
— Det är nog inte så rätt bestäldt med junkerns ocb
min slägtskap, fru Malin, sade prinsessan.
®) För dem af våra ärade läsare, som önska skaffa sig bättre
kännedom därom, hänvisa vi till bibliotekarien Harald Wieselgrens i
bokform utgifna föredrag: Cecilia Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
