Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 278 —
_ Hon är då helt visst hos svanarna, sök upp henne
och uträtta min befallning.
— Ja, nådig fru.
Bolla skyndade bort och syntes ögonblicket derpå ila
förbi stallet och ned till svandammen, derifrån hon dock
snart kom tillbaka med det beskedet, att jungfrun inte
fanns der.
— Tag reda på henne då, befallde fru Malin.
— Ja, nådig fru, svarade Bolla åter och skyndade ånyo
bort.
Inom kort stötte hon på Torsten, junker Holgers väp-
nare.
— Hvarthän? ropade han och strök sig om munnen
på ett betecknande sätt.
— Jag letar efter min jungfru.
— Jag skall hjelpa till.
— Ja, men intet bråk; nådig frun och prinsessan
vänta.
—- Det var knäfveln. Men en kyss — —
— Ah, tyst med sig. Ingen har tid med sådant nu.
— Se så, intet groll på morgonkulan.
— Nå, se här då!
Hon räckte fram sina läppar, till hvilka den hurtige
väpnaren inte var sen att trycka sina.
Allt gick så hastigt, att ingen tidsutdrägt egentligen
gjordes och derefter följdes de båda älskande letande efter
jungfru Helena,
■ Junkern sofver länge i dag, sade väpnaren, medan
han gick framåt vid Bollas sida.
— Jag frågar inte efter junkern, det är jungfrun, jag
letar efter.
— Ja visst ja! — Hm! — Vore junkern vaken och ute,
vore det nog inte så svårt att få reda på jungfrun, menar
jag - hm! —
— Torsten pratar så mycket tokeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
