Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 309 —
— Hvilken sorg!
— Han håller sitt vapen i handen, sade prinsessan
Cecilia.
— Ja, man har inte kunnat aflägsna det från honom.
Hans hand har knutit sig så hårdt om svärdfästet, att den
inte kan öppnas utan att brytas upp, sade riddar Eskil.]
—- En sorglig syn.
— Den ståtlige junkern.
— Det ser ut, som om han vore död.
— Han har visat tecken till lif.
— Sakta, karlar, hvälfven ej på båren.
— Du fann honom, mitt barn?
— Ja, moder.
— Du gick till din älsklingsplats — Silfverkällan och
Manfreds sten?
— Ja, moder.
— Var striden utkämpad, då du kom?
— Ja!
— Du vet inte hvem — — —
— Nej, intet, — Hade jag ej gått fram till källan för
att svalka mitt ansigte, hade jag ej märkt honom, der han
låg bland blomstren, som vajade för vindens lätta fläktar
kring hans blodiga hufvud.
Nu var man invid slottsporten.
Den sårade bars in i slottet och fördes in i ett rum,
som i hast blifvit iordningställdt till sjukrum.
— Moder, sade jungfru Helena.
— Ja, mitt barn.
— Bevilja mig en bön.
— Uttala den först.
— Låt mig få vaka öfver den sjuke.
Fru Malin drog sig något tillbaka och såg forskande
på sin man, för att utgrunda, om han hört frågan.
Det hade han.
-— Du hörde, Eskil, sade fru Malin.
— Ja!
— Hvad beslutar du derom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
