Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 330
— Nådig herre! svarade Tor och red fram till jun-
kerns sida.
— Ser du de två ryttame, som nalkas der?
— Ja, nådig herre, det är två bönder — — —
— Nej, skrek junkern, det är två af min farbrors tjenare.
Tor hade skärpt blicken, men han såg tydligt, att det
var två bönder, som redo liden fram.
— Nådig herrn ser denna gång i syne — — sade
Tor. Men han slutade att tala, då flatan af junkerns svärds-
klinga träffade honom hårdt i ryggen, under det att jun-
kern skrek:
— Lymmel! Då jag säger, att det är ett par af min
farbrors män, så är det det.
Tor hade förvånad sett på junkern, hvilken var röd i
ansigtet lika mycket af ilska som af den ansträngande
ridten.
Han svarade intet vidare, utan lät junkern få behålla
sin mening, att det var ett par af herr Sten Gustafssons
män, som nalkades.
— Lymmel! fortsatte junkern. Vänd om och rid till-
baka till Mälsåker!
— Jag ensam?
— Ja!
— Men nådig herrn?
— Lyd!
Åter träffades väpnarens rygg af ett slag af svärdets
flatsida.
— Jag lyder! sade Tom,
— Holsa herr Eskil Torstenson och fru Malin samt jung-
fru Helena och bed dem ursäkta, att jag inte kan komma
tillbaka till Mälsåker denna gång utan måste rida direkt
till Stockholm till följd af det bud från min farbror,
som jag mötte under vägen.
Och han pekade på de sig mer och mer närmande
ryttarne, hvilka nu voro så nära, att junkern ovilkorligen
måste kunnat se, att de voro ett par bönder.
Tor gapade af förvåning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
