- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
335

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 335 —
fru Malins nerver. Hvad jungfru Helena angick, tankte han
inte på henne, Jdenstund han af riddar Rudolf Bjornsons
berättelse visste, att hon redan då hade reda pa olyckan.
Men nu hade han ingen tanke för junkern och hans
glada humör hade återkommit, ehuru han inte skrattade
så våldsamt, som han plägade göra, då han hörde nagon
munter historia berättas.
Hertig Carl var en särdeles våldsam natur. Hans
vrede var ytterst våldsam, men hans munterhet lemnade
intet efter i våldsamma skratt.
Herr Eskil Torstenson måste mycket försumma sm
höga gäst tillföljd af junker Holgers olycka.
Bland annat var han skyldig att skicka bud om hän-
delsen till junkerns föräldrar på Hjortsberga.
Torsten, junkerns väpnare, hade erbjudit sig att rida
dit; men det tillät icke herr Eskil. Hans egen väpnare
skulle föra det sorgliga budskapet till junker Holgers
fädernegård.
Emellertid kunde han inte alldeles försumma hertigen,
som väl förstod, att han var mycket upptagen.
Derför, när herr Eskil en gång sade:
— Eders furstliga nåde! Värdes hafva öfverseende med
mig, svarade hertigen:
— Fuller väl förstår jag, att I ären i oro, herr Eski .
När hvar och en sin syssla sköter, så går en väl, ehvad en
möter. — Upptäck illdådaren och vid min hertigliga ära
svär jag, att han skall bli strafiad, om han finnes inom
mitt hertigdöme.
Herr Eskil tackade för löftet och hoppades kunna draga
den skyldige inför rätta, i synnerhet som han med visshet
trodde sig veta, hvilken denne var.
Emellertid hade hertigen, som sagdt, en god förströ-
else genom att höra på herr Rudolf Björnson, hvilken då
och då narrade honom att skratta, under det att de båda
herrarne flitigt tullade de liibska ölkrusen.
— Eaton, en hofmålare hos en engelsk konung, be-
rättade herr Rudolf för hertigen, målade sin höge beskyd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free