Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351 —
— Gör det, Bolla.
— Men — — —
— Nå–––––- ?
— Om han vaknar?
Junkern?
Ja!
— Nå, hvad mer?
— Skall jag då kalla på stolts jungfrun?
— Du skall vakta dig för att ropa. Allt skall vara
tyst, så att ej lifvet åter skrämmes bort.
— Jaha!
— Men han vaknar ej.
-t- Hvem vet!
— Ack. Bollai Hans ädla hjerta är genomborradt.
_ Ja — genomborradt, sade Bolla leende.
— Du, 1er Bolla?
— Ja! Junkerns hjerta har länge varit genomborradt,
menar jag.
’ Länge?
— Ja!
- Du talar i fåvitsko.
— Nej, stolts jungfru.
— Förklara dig då.
— Blott ej stolts jungfrun blir ond.
— Tala, jag befaller dig.
— Förlåt, stolts jungfru. Jag menade, att junker Hol-
gers hjerta redan länge varit genomborradt af stolts jung-
fruns blickar och af pilar från den lilla skälmska käi-
leksgudens koger.
Jag borde banna dig, Bolla, för att du kan skämta
i närheten af den sjuke, kanske döende. Men ditt skämt
är så — —
Sannt, höll hon på att säga, men hon hejdade sig
och sade i stället ingenting.
— Vaka noga, Bolla, tilläde hon efter några ögonblick.
— Ja, stolts jungfru.
I detsamma öppnades dörren åter af fru Malin, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
