Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 379 —
tillkänna, att en betydande förbättring försiggått med
honom.
— Helena! utropade han och höjde den ena armen.
— Den andra tordes han inte röra och hade nog ännu
svårt att göra det.
— Holger! svarade jungfrun.
— Välsignad vare du, att du kom.
—- Jag har längtat så mycket efter dig.
— Tack för det ordet. — Tack äfven för den vård,
du eguade mig på Mälsåker.
— Du vet — — —?
— Jag har hört allt af mina föräldrar, som fått sig
allt berättadt under deras vistelse vid Mälsåker, när de
kommit dit för att föra mig derifrån.
— Holger!
’ -t-. Ja!
—- Du vet, hvem som tillfogat dig denna skada?
— Ja.
— Det var då inte ett lömskt öfverfall.
— Nej, det var ärlig strid.
— Jag tackar Gud för, att så är.
— Jag var den svage.
— Och hvem —— —?
— Du vill veta motståndaren?
— Ja!
—- Det blir min hemlighet, Helena.
— Vill du inte ha förtroende för mig?
— Nej, ej i detta fall.
— Hvarför?
— Ej är det riddarsed att nämna sin besegrare i ett
envig.
— Det är falsk blygsel. \
— Nej, det är heder.
— Som du vill, Holger. —
Hon suckade.
—- Du suckar, Helena?
— Ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
