Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 390 —
Herr Eskil och fru Malin hade derför begärt af herr
Rudolf Björnson, att denne mätte föra några gäster med
sig till till Yaxäng, en begäran, hvilken genast beviljades
af den glade och vänfaste riddaren, som dessutom inte begärde
bättre än att få se sitt hem befolkadt med en glad skara
främlingar — ty han var gästfri som få. —
Snart började det bli lif utanför Mälsåker.
Den ena skaran efter den andra närmade sig den gamla
borgen. Den ena hornstöten efter den andra ljöd utanför
vallarne, vindbryggan hissades ned och upp oupphörligt
och lysande skaror, hvars rustningar och lansar glänste
i solskenet, redo öfver densamma.
De första, somkommo,voro någrariddersmänfrånRekarne.
De läto sitt folk slå upp tält i skogsparken. i närhe-
ten af Silfverkällan — hvarför herr Eskil inte behöfde tänka
på att härbergera deras tjenare.
Längre fram på förmiddagen syntes en lysande skara
närma sig slottet. Det syntes, att det fanns många blanka,
rustningar i denna skara.
_ Det är nog kungen, som kommer, sade herr Eskil,
hvilken sjelf stigit upp i ett af tornen för att speja utåt.
Och han skyndade ned och underrättade allt sitt hus,
att konungen nu visst var nära.
Det blef lif och rörelse mer än tillförene.
Emellertid kom skaran allt närmare och närmare slottet
och slutligen höll den utanför vallarne.
Den behöfde emellertid ej att gifva hornsignaler, ty
vindbryggan fälldes ändå och herr Eskil samt alla de rid-
dersmän, som redan kommit till Mälsåker, stodo vid bro-
hufvudet för att taga emot de höga gästerna.
Det var emellertid inte konungen, som kom, men det
var i alla fall en högt uppsatt gäst, som nu red in på
borgens område. Det var hertig Carls af Södermanland,
hvilken åtföljdes af sin syster prinsessan Cecilia och en stor
och lysande svit.
— Guds fred, Eskil Torstenson, sade hertigen, så snart
han fick se riddersmannen. Tack skolen I ha för sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
